"Tjusningen med rost är utseendet, att det är gammalt och att ingen annan vill ha det."
Skrotletandet börjar
Redan när jag var två år började mitt
intresse för övergivna och billiga saker när jag på Myrorna fann mitt
livs kärlek - en sliten liten björn. Ca ett år senare fann jag en
övergiven, flintskallig docka i lekparken som jag släpade hem - till min
mors förtvivlan. Åke, som han döptes till, var mitt första riktiga
gratisfynd.
Varför rostigt skrot?
Nu, 25 år senare,
plockar jag upp rostiga spikar från gatan och känner alltid en lycka när
jag hittat något riktigt fint. Tjusningen med rost är utseendet, att
det är gammalt och att ingen annan vill ha det. Att veta att saken är
förbrukad och bara väntar på att “rosta bort helt”. Blandar gärna nytt
material med gammalt, även om jag ibland bara använder gammalt upphittat
material som i välkomstskyltarna. Det är känslan av att återanvända,
att göra ett fynd och att komma på en idé som gör det värt att
fortsätta. En tung hobby när man hittar mycket på samma ställe men helt
klart värt all träningsvärk.
Under
silversmide finns smycken med rostiga detaljer, alla med en egen historia.